Har du någon gång tänkt på varför det är så att man får så brottom på morgonen, trots att man har gått upp i god tid?

Min älskade underbara make har varit så de sista dagarna, nu ska det nämligen strykas skjortor på morgonen, väljas kläder, plus allt annat som man hunnit på samma tid innan...
Vips så är klockan 8.57, och han börjar kl 9...jag skäller på honom varje morgon..eller, jag skäller kanske inte, men jag uppmanar honom, står och säger, NU måste du dra...klockan är 10i, 5i, eller 3i...Igår kom han till praktiken i rätt tid, men då fick han stå och vänta utanför i en kvart, så han kanske tänker att det inte är så noga! :)

Jag är likadan, när det gäller frukost på morgonen...Jag gör nämligen allt i ordningen, Klä på mig, sminka mig, och sista frukost, och under frukosten så måste jag kila till spegeln för att böja ögonfransarna, eller lägga på ett extra lager mascara...ibland sitter jag där i all stress och måste trycka i mig maten, och få stress-ont-i-magen...Det har hänt några gånger att mackan följer med mig ner till bussen, eller att jag äter och dricker mitt té på stående fot...

MEN VARFÖR UTSÄTTER MAN SIG FÖR DENNA TORTYR?? Jo, svaret är sängen...den lockar så oerhört mycket...Snoozen är från ovan, underbart att sova...man ligger där och har dialog med sig själv, att, OK, om jag är riktigt effektiv så KAN jag sova ytterligare 7minuter...och ibland händer det 2-3gånger...dom där 7minuterna blir 20minuter, och det mystiskt dåliga morgonhumöret smyger sig fram!

Att gå och lägga sig innan midnatt är nästintill imöjligt efter en dags arbete 12-21, då man kommer hem strax innan 22. Man vill ju inte känna att man bara, sover, jobbar, och äter mat...

Är det NÅGON annan som känner igen sig?