Även om jag tycker att det är helt underbart och fantastiskt att vara gravid...så är det väldigt jobbigt vissa stunder. Tyvärr är dessa stunder ganska ofta :( iallafall nu på senaste tiden. Utan Daniel vid min sida, så vet jag ärligt talat inte vad jag skulle göra!
Ni som inte vill höra på mitt "klagande" får sluta läsa nu...

Tex en enkel sak, som idag på jobbet när mina skosnören gått upp. HAHA...jag försökte knyta skon, men det GICK INTE. Jag kom inte åt, det gjorde så ont i magen när jag satte mig ner på golvet bakom kassan för att knyta skorna...fick snällt vända mig till Daniel och be han knyta dom åt mig. (Vi jobbar på samma jobb för er som inte vet ;))

När vi ska i och ur bilen så skrattar Daniel åt mig, "haha, du ser så rolig ut älskling"!! Jag vet, MEN, när jag sätter mig hastigt ner, så bränner det till i hela magen, och jag får jätte ont. Så det är bara att vara innerligt tacksam till "pensionärs-handtagen" när man ska in och ur bilen...annars hade det inte gått. När vi åker "längre" sträckor, dvs mer än 3mil så har jag börjad fälla stolen bakåt, för då blir det inte så ansträngande att sitta ner.

När jag är ute och går i normaltempo mer än 100meter (haha) så får jag kramp/håll i högra delen av magen. Kan inte gå längre, måste stanna...detta är faktistk otroligt jobbigt. Och jag överdriver inte, för det är smärta! Måste prata med min BM om detta på tisdag. (Då vi för övrigt ska lyssna på barnens hjärtan)
Daniel stackarn som tycker att jag går sakta i vanliga fall...haha...han står ut med mycket nu ;)

Just nu så längtar jag så otroligt mycket tills jag "får sluta" jobbet, måste verkligen UNDERSTRYKA ATT JAG TRIVS MYCKET MYCKET BRA PÅ IS JUSY NU, så det handlar inte om det. Hade gärna stannat kvar, men nu räknar jag verkligen ner...även om det inte är klart från läkaren ännu när jag blir sjukriven. Men det är jobbigt att jobba en heldag, jag måste ta pauser hela tiden...och det kan jag inte göra tyvärr...

Illamåendet och halsbrännan är ju ett kapittel i sig... MEN jag har insett att SAMARIN är min räddare i nöden. Det är faktiskt det enda som hjälper! Tack gode Gud! Just nu mår jag ILLA...kanske är därför jag kände för att skriva av mig. Och det handlar inte om att ni ska tycka synd om mig, det gör jag inte ens själv! Jag är tacksam, för hade jag inte kännt allt detta så skulle det vara något som inte stämde! Jag är OERHÖRT tacksam över att vara välsignad att få två bebisar!

Nu ska jag krypa ner i sängen.
Godnatt.