Krafterna går ur mig precis som luften ur ...

img_0050 (MMS)

Krafterna går ur mig precis som luften ur en balong.                                                                             Jag fick ringa hem daniel, det är det bästa med hans jobb. Att han kan komma hem när det behövs! Vad gör man när dom bara gråter och gråter och gråter? När Ingening hjälper?!           Jag provade allt, napp, mat, famn.. Inget!  Just nu skulle vi egentligen befinna oss på föräldrargruppen, men inte då! Jag orkar inte, dom somnade tillslut, liv av ren utmattning. Amanda efter att ha rapat två gånger, daniel la henne i sin säng och såfort speldosan sattes igång blv hon tyst och somnade!  Nu ska jag sova lite, snart kommer min pappa och hans fru hit, det blir mysigt! Även där får jag avlastning! SKÖNT!                                       Jag älskar verkligen mina tjejer, men jag har inte hur mkt krafter som helst! Bara det att man ska ut med vagnen är ett företag, det tar ungefär 10-15minuter från dess att man börjar bära ner allt, tills man är i rullning... När man burit ner ett barn, gråter den som är i lägenheten. När man går upp för att hämta den gråtande bebisen, börjar den som "blir lämnad kvar"... Pust! Skötväska, filtar, nappar, kuddar ska ner.                                                                Bara att packa skötväskan ett projekt, det ska ner lagomtempererat vatten, ersättningspulver, nappflaskor, haddukar, extra kläder, nappar,... Ja, det är mycket att tänka på!  Om det är någon som vill hitta på något, brukar det minst ta 1,5h innan vi är redo att bege oss.. För när man väl ska gå, då blir dom självklart hungriga igen, fast man nyss gav dom mat!                                                                                  Nu ska jag sova! GODNATT ;)


Kommentarer
Postat av: Lina Jensen

Luften går nog ur alla föräldrar ibland. När ingenting hjälper och dom bara gråter är det ju jobbigt, svårt. Har man som ni två små fantastiska underverk, blir det ju dessutom dubbelt så mycket och dubbelt så jobbigt. Jag beundrar dig :) kämpa på så ska du se att ballongen oftast håller sig full med luft :) kram Lina Jensen

2011-06-17 @ 15:09:24
Postat av: madde

Fast det snart är 12 år sedan vi fick Adam så glömmer jag aldrig hur jag vankade nätterna igenom, bar och vyssade honom och han bara grät...jag trodde jag skulle dö...men man glömmer och älskar dem förutsättningslöst genom åren!!Kämpa på och gråt ibland för att orka igenom när det är som jobbigast och kramar från Madde (och Ebba givetvis)

2011-06-17 @ 22:34:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0