Snacka om virrig, när jag publiserar ett tomt inlägg!! ;)

Håll i hatten - inatt fick vi sova en "hel natt". Vilket innebär 22:30-05:30! Skönt. Jag gick och la mig 21:30, vaknade sedan 22:30 när barnen började gråta hysteriskt!!
Liv fick sova i vår säng. Amanda somnade om i sin egna.
Vi alla sov som stockar fram till 05:30 då Amanda vaknade. Daniel gjorde lite välling till henne. Så fort man hörde "klicket" från termosen vaknade Liv och visade med hela sitt jag att hon höll på att svälta ihjäl! Hahaha

Amana ville inte ha någon mat, vi bytte plats med de två. Men det gick inte, hon somnade inte om. Vi la in henne i sitt rum, Och där fick dom leka. När jag vaknade vid 8 var dom fortfarande vakna där inne... Undra om dom sov någonting eller har var vakna mellan 05:30-8:00?

Jag gav dom gröt vid 8:30, la sedan ut dom i vagnen för lite sömn. Defter 5-10minuter började det piska ner regn, rakt in i vagnen. Så det var bara att köra in vagnen i huset, ta av dom alla kläder och lägga dom i sina sängar! Men nej då!! Det gick inte, gråt gråt gråt! -från Amandas håll bara, höll henne i handen och då blev hon tillslut lung. Förstår mycket väl att hon behöver närhet.
Var dock tvungen att släppa taget och ta ut leksakerna i Livs säng, det var ju mycket roligare än att sova.

La dom tillslut i samma säng, läste saga, gjorde det mörkt... Satte igång speldosan. Men inget funkade!
Som tur var har regnet slutat, så jag bar ner Amanda och tog på henne alla kläder. När jag gick upp för att hämta Liv så hade hon krupit över till Amandas sida och låg där och sprattlade! Haha...godingen!

Nu ligger båda i vagnen. Sover nog, eller så ligger dom och kikar tills dess att dom somnat.

VARFÖR somnar dom så lätt i vagnen men inte i sängen? Dom får ju "lika mycket" närhet där ute som inomhus?
Testa med nattlampa? Dom kanske är märkrädda? Eller?